Att vara mamma

 Är det bästa jobbet som finns! Älskar min lilla fisa, man kan ju inte låta bli att bli glad när man möts av ett enda stort flin och en massa skratt när man hämtar in henne på morgonen. Eller när man kommer hem från jobbet och hon kommer krypandes mot en med skratten varvade med leenden. Visst är det tufft och jobbigt mellan varven med, när det sov dåligt och när man inte ens hinner sätta på tvättmaskinen utan att hon ska hänga på armen. Men Alla de jobiga stunderna vägs upp av alla de roliga stunderna, skratten och leendena. De vägs upp av att man är stolt när de börjar åla, krypa, resa sig, gå och bli små egna individer. Jag trodde aldrig att jag skulle bli mamma. Sa alltid att det va inget för mig, barn är bara stökiga och jobbiga. Men så en dag så va det dax att byta piller och i det ögonblicket va ja ju tvungen att ta ett grav test för att vara på säkra sidan trots att jag redan va säker att jag inte va gravid. Men gud va fel jag hade. Där stod vi jag och sambon och tittade snopet på varandra. Testet visade gravid +3 och vi fattade inget. Vi hade ju skyddat oss! Vårt lilla kärleksbarn och vår gemensamma glädje är alltså ett riktigt mirakel som mot sina odds blev till endå. Så vem kunde säga att hon skulle tas bort och vi skulle leva ensam utan den lilla solstrålen. Visst valet va inte självklart i början, men efter många tankeställare så bestämde vi oss för att bli en familj, en liten familj på 3 personer. Och så är det nu. Och har varit i 9månader. En liten, disfunktionell familj som lever efter sina egna regler och egna ideer om hur en familj ska vara. En liten hårdrocks familj som i sommar ska spendera all tid på rockfestivaler varvat med jobb och stranden. Har jag sagt det innan? Jag älskar min lilla egna familj. Jag älskar att vi inte är som alla andra, att vi kan gå vår egen väg och att vi älskar varandra och att vi inte behäver hålla varandra i händerna hela tiden. Jag älskar att vi är självständiga men kan även behöva varandra.  Jag älskar er!

Oj vad det inte va detta jag hade tänkt skriva om, men kände mig lite behövande efter min lilla gubbe tror jag minnsan. Idag har vi vart borta hela dagen, började med en prommenad med fröken violeta, sen ner till jobbet och prata med den som är kassa ansvarig, han dök dock inte upp så blev en lunch på Räken istället och sen en snabbfika på kaffekannan. Nu njuter vi en liten stund hemma, ska snooza lite snart med hade jag tänkt (vi sov båda hur dåligt som helst inatt) och sen blir det ett litet intervallpass på crossen.  Ska beställa lite saker från nätet med, och hoppas de kan komma i veckan eller nästa vecka. I morgon ska det storstädas här hemma så då blir det att vädra och städa hela dagen. Ne he nu top model en liten stund samtodogt som vi myser och snoozar lite. Ciao /// Rebecka